Mona Broshammar
Erik Nordblad
Dela denna sida med andra!
Webbplatsen är utvecklad av SpaceLoops
Dags att sluta underskatta människors förmåga att förstå demokratiska principargument
Graham Smith, ordförande för vår brittiska systerförening Republic, skärskådar på föreningens blogg argumentet att monarkin ger PR och turism(http://www.republic.org.uk/blog/?p=1392). Han menar att merparten av turister attraheras av historien och de historiska byggnaderna snarare än de nu levande medlemmarna av kungafamiljen, och jag tror att detsamma gäller för Sverige (plus givetvis andra saker, som vacker natur osv.).
Men, än mer intressant är att Smith menar att själva ”turismargumentet” - förutom att det är falskt - är irrelevant och rentav omoraliskt. Han gör en parallell till Kataloniens nyss införda förbud mot tjurfäktningar – skulle man ha avstått från att göra det rätta på grund av turism och ekonomisk vinning? och här finns en central poäng: kan alla frågor reduceras till en fråga om siffror, om plus och minus på kontot?
Nej, de flesta av oss är nog överens om att så inte är fallet. Därför är det också hög tid att diskussionen om det svenska statsskicket lyfter sig från argument om ekonomisk vinning (för visst, det är möjligt att det svenska kungahuset kan ge ”bra PR” i vissa sammanhang, inte minst då i en del tvivelaktiga diktaturer) och slentrianmässiga hänvisningar till folklig popularitet.
En ansvarsfull inställning för svenska politiker vore att behandla statsskicket som en politisk fråga värd att belysa och ta ställning till, istället för att som nu låta statsskicket framstå som någonting självklart, någonting bortom politiken. Det är hög tid för våra politiska företrädare att sluta underskatta människors förmåga att begripa sig på – och attraheras av – demokratiska principargument, rättigheter och värderingar. Helst redan nu i valrörelsen!
PS 1: Sydsvenskans korrespondent i Frankrike skriver så här, apropå bröllopets omtalade internationella "PR-värde":
"I den franska republiken är det inte många som känner igen det svenska kungaparet. Jag vågar påstå att det inte har blivit mycket bättre sedan kronprinsessans bröllop. [...] Vågar man tala om pr-flopp?" http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1171873/Bernadotterna-ar-inga-kandisar-i-sin-franska-vagga.html
PS 2: Det känns roligt att kunna konstatera att den republikanska rörelsen går in i denna "post-bröllop höstsäsong" med bibehållen energi. Faktiskt har det hänt en hel del även under sommarsemestern. Föreningen Kunskap, Demokrati och Fred anordnar folkfest på Våghustorget i Örebro den 21 augusti, som ett alternativ till det rojalistiska spektaklet Bernadottejubileet. I Gävle har en lokalförening just bildats och haft ett första möte, och från Stockholmsföreningens möten rapporteras det om horder av entusiastiska och idérika deltagare. För att bara nämna några exempel.
17 augusti 2010
Visioner istället för traditioner
Det är inte lätt att argumentera för monarkin, det förstår jag.
Vanligast är kanske vaga hänvisningar av typen "kungahuset är ju vår tradition och en del av vår historia" - vilka förstås lätt hamnar besvärande nära den sverigedemokratiska retoriken. Men tradition och historia utgör ju inga argument i sig, utan är storheter som dagens människor aktivt måste förhålla sig till snarare än att acceptera dem som någonting gott.
Många tidigare samhälleliga spelregler ses i eftervärldens ljus som förlegade, orättvisa och felaktiga. För drygt 100 år sedan betraktades rasism och den koloniala världsordningen allmänt som någonting av av naturen givet, och det är inte ens nittio år sedan som svenska kvinnor slutligen fick rösträtt efter en hård kamp för erkännande som politiskt kapabla subjekt. Under senare decennier har HBT-rörelsen bedrivit en liknande kamp för erkännande och rättigheter.
Den svenska monarkin må framstå som harmlös vid en jämförelse med sådana genomgripande samhällsomvandlingar, men likheter finns om man tittar på principargumenten: att instituitionaliserad ojämlikhet är fel liksom det är fel att människor sorteras och placeras i hierarkier på grundval av biologi och sexualitet.
Samhället förändras, och detta sker bland annat genom det arbete som bedrivs av människor med tillräckligt mycket fantasi och visioner för att kunna föreställa sig någonting annat än det i nuläget existerande. Låt oss därför vara visionärer och låt oss hoppas att framtiden bringar ytterligare demokratiska reformer - till exempel den reform som skulle medföra politisk, sexuell och religiös frihet för Bernadottesläkten.
Om samhället efter monarkins fall - läs Jens Liljestrands visionära följetong i Sydsvenskan:
18 juni 2010
Skriv kommentar
Så korkat! Stockholmsslott är öppet för allmänheten, likaså Drottningholm. Tom på Solliden som är ett privat slott har man tillgång till trädgården väldigt nära själva bostaden = generöst av kungafamiljen. Det hela sköts verkligt proffsigt och bra!
Att jämföra Sverige med Frankrike är fånigt, och utan kungafamilj skulle vi nog inte ha många turister alls. Hade inte kungen gift sig med Silvia hade invasionen från Tyskland uteblivit var så säker!
Paris i Frankrike är väl en stad som besöks av många fler turister än Stockholm! Louvren med sina ca:7,5 milj. besökare/år, är världens mest besökta museum! Det var länge sedan Kung Filip II August "flyttade" ut! 8nov. 1793 öppnades slottet för allmänheten!
Vi i Sverige ligger mer än 200år efter!
För Sverige i framtiden!
Jan, det är väl bara att googla om du vill kolla källan!
Nämnden för Sverigefrämjandet i utlandet tex...
M
"Vid kronprinsessbröllopet fick vi dessutom igen 270 kr på varje spenderad krona."
Drömde du detta i natt, eller. Men du kan väl ta och redovisa den undersökning som bekräftar din dröm. Bara rapa upp siffror duger liksom inte.
Lennnart,
Att vi tjänat 250 kr på varje spenderad krona på kronprinsessbröllopet är beräkningar som NSU gjort, dvs "Nämnden för Sverigefrämjandet i utlandet".
Monarki handlar om historia. I Sverige har vi haft monarki i 1000 år, så det är inte bara för andra länder att "kopiera". Det är ju detta som är unikt. Ni republikaner vill kapa detta band av kontinuitet, bara för "principens" skull.
Daniel är en vanlig kille från Ockelbo som gift in sig i kungafamiljen. Silvia är en invandrartjej som gjort detsamma. Så det är inte "förreserverat" för vissa människor som du märker...och kom inte och säg att de inte är kvalificerade. Silvia har skött sina arbete med förträfflighet dessa 34 år, och har genom tyskarnas intresse skänkt många sköna slantar till Sveriges ekonomi.
Och Daniel har redan visat att han är en naturbegåvning på sin post.
Det som är kvar av apanaget efter underhållen av slotten (kostar multum, och är en kostnad som består även i en republik = vår kulturhistoria), representation (sälja vårt land utomlands) samt personalkostnader (ca 200 personer = arbetstillfällen) som sedan går till kungafamiljen är en fjärt i universum i Sveriges budget. Det kan vi kosta på oss, när vi får igen denna investering många gånger om!
Ni skapar ett problem som inte finns.
M: Det är inte så litet märkligt hur svårt det verkar vara för många rojalister att tolerera varje form av diskussion om familjen Bernadottes märkliga särställning i ett Sverige som annars är en renodlad meritokrati.
Det brukar börja med personangrepp: "Att vara republikan innebär bara att man är en väldigt avundsjuk människa." Sen kommer försök att avfärda själva ämnet som "en så futtig fråga, när det finns så mycket annat viktigare att debattera som miljön, aids eller övergrepp på barn i alla dess former som sker i världen och likande... "
Och sen "Vid kronprinsessbröllopet fick vi dessutom igen 270 kr på varje spenderad krona".
Hur vet vi det undrar man eftersom Skatteberket omöjligt skulle kunna veta det förrän nästa år?
Och om Bernadottarna nu verkligen drar in så mycket pengar till statskassan så undrar man varför dom fortfarande måste finansieras med skattemedel? Varför kan dom inte liksom svenska kyrkan stå på egna ben?
Om nu kungadömen är så förträffliga som affärsmodell, om de drar in så mycket pengar, hur kommer det sig då att inte Finland och Island övergår till ärftliga kungadömen?
Man skulle tro att väljarna skulle rösta igenom ärftliga kungadömen över hela Europa.
Orsaken till att kritiken mot Bernadottarna nu växer är att ärftliga kungadömen inte passar in i en meritokrati som dagens Sverige.
Alla svenska ämbeten ska vara öppna för alla kvalificerade svenskar från den fattigaste invandrartjej. De ska inte vara förhandsreserverade åt medlemmarna i en viss familj in perpetuum. Det är det det handlar om och det är i sanning en mycket viktig fråga.
Arne: Om nu kungahuset som maktfaktor försvann för länge sedan, varför då fortsätta att skattefinansiera familjen Bernadotte?
Finland och Island har republik och mig veterligen har inte deras presidenter någon som helst makt över medierna.
Hej Helena!
Ärligt talat förstår jag inte vad du talar om. Kungahuset som maktfaktor försvann för länge sedan. Varför tar du upp deras betydelse idag då vi har en riksdag som styr sverige? Och varför en republik. Italien har republik. Statschefen där heter Silvio Berlusconi och har makten över media.
Jag anser att det styrelseskick vi har idag med regering, riksdag och statsminister fungerar ypperligt. Och i valet att låta en politiker eller ett kungahus representera sverige är valet lätt.
i dn idag osedvanlig tråkig bild med en bergknalle och lite vatten EN BRA BILD PÅ HUR TRÅKIGA OCH MOTFALLSKÄRINGAR REBUBLIKANER ÄR!!
Lennart,
Sällan har jag läst så mycket otrevligt dravel!!!
Antaganden som blir till sanningar, som vanligt när det gäller republikaner...
Jag tycker du ska läsa på lite innan du skriver nästa gång. Tex om drottning Silvias kompetens.
Sagoböcker....
Drottning Ranias svärmor är amerikanska (änkedrottning Nuur), så ett stort intresse från amerikaner fanns redan för detta kungahus i Jordanien, inte så märkligt att de följer henner på twitter...
Du har väl ingen aning om vad Victoria har tänkt göra i framtiden? Rania är drottning, Victoria är ännu "bara" kronprinsessa men gör redan ett strålande jobb! Hon har bla specialiserat sig på handikappade. Hon kan teckenspråk, är väldigt intresserad av det mesta och kommer VÄL förberedd till alla besök hon gör, det är vad alla säger som mött henne. Hon visar ett genuint intressse för de människor hon möter och är en mycket KUNNIG och vänligt människa!
Har du kollat upp hur många arbetsdagar kungaparet har? Gör det innan du yttrar dig nästa gång!
De som bäst kan bedöma hur pass viktiga kungaparet är vid tex utlandsbesök är de politiker och företagare som reser med dem. Och där är idel lovord och beröm.
Vid kronprinsessbröllopet fick vi dessutom igen 270 kr på varje spenderad krona.
Vet du vad, det går att punktera alla era argument. Att vara republikan innebär bara att man är en väldigt avundsjuk människa.
Att lägga så mycket tid på att skapa debatt om en så futtig fråga, när det finns så mycket annat viktigare att debattera som miljön, aids eller övergrepp på barn i alla dess former som sker i världen och likande...
Då väljer ni republikaner att debattera monarkin vara eller icke vara...
Patetiskt.
Artikeln handlar egentligen om visionen om den njutningsbara allmäneliga avundsjukan, som så många är drabbade av. Visionen om en avdankad politiker som väljs som president, en person med ett folkligt smutsigt record i fråga om uttalanden och smädelser hit och dit.
Republikanska föreningen är en hopplös grupp som i demokratins namn förfäktar den svenska avundsjukan, och hellre ser en demokratiskt vald statschef med ett reellt stöd av endast 20-55 procent av befolkningen. Det är nämligen det folkliga stöd de flesta presidenter har. Vår svenska monarki har över tiden, beroende på mättillfälle, haft ett stöd på 57-85 procent.
Upp till kamp för avunden! För Republikanska Föreningen!
Vision ja, en mycket bra fråga Helena!
Det märkliga med familjen Bernadotte är ju just hur oambitiösa, ovisionära och rent av lata de är. En gammal familj stadd i långsamt förfall.
Märkligt på grund av de helt unika förutsättningar som kungen och kungabarnen trots allt har haft.
Kungen och drottningen är i det närmaste helt outbildade och har ingen som helst möjlighet att föra en diskussion med ledande företagsledare, konstnärer, musiker eller akademiker.
Ser man dom någonsin på operan, på teatrar, på baletten, på museer?
Kungabarnen verkar konstigt nog inte ha haft någon som helst press på sig att skaffa sig en högre utbildning. Eller ens någon personlig ambition.
Victoria tog studenten 1996, alltså för hela 14 år sen och har sen, enligt Wikipedian, studerat ett år vid Université Catholique de l?Ouest i Angers i Frankrike och två år vid Yale University i USA. Men på Yale gick hon på ett speciell program och inte som ordinarie student och hennes studier ledde heller inte till någon examen. Hösten 2004 läste hon också en B-kurs i statsvetenskap vid Försvarshögskolan. Under 14 år har hon alltså studerat i litet mer än tre år och inte avlagt någon examen. Vad har hon gjort under resten av tiden? Vad är hon intresserad av, vad vill hon göra med sitt liv, vad vill hon jobba med? Ingen verkar veta.
Carl Philip har, fyllda 31, tog studenten 1999. År 2006 avslutade Carl Philip en tvååriga utbildning på Forsbergs Skola i Grafisk design & Reklam?. Under våren 2009 började han studera vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, säger Wikipedian.
Märk att prinsen tog studenten 1999 och sen sex år senare avslutade han en tvåårig utbildning i grafik och sen tre år senare påbörjade nya studier. Vad gjorde han under tiden? Han kan väl inte ha festat upp hela sex år av sitt liv?
Drottning Rania av Jordanien är 7 år äldre än Victoria. Hon har 1.2 miljoner följeslagare på Twitter, hon har skrivit barnböcker, hon är en mediaperson av stora mått, välkänd i USA och över stora delar av världen.
Hur många böcker har Silvia skrivit, kungen? Victoria? Är Victoria på Twitter? Vet hon ens vad Twitter är? Borde hon inte veta det?
Är det ens möjligt att tänka sig vad en bok skriven av kungen skulle handla om? "Mina 40 år på Noppes"?
Om vi nu nödvändigtvis ska ha ett skattefinansierat kungahus, bör vi då inte börja ställa krav på bidragstagarna?
Bör dom inte uppfylla vissa minimikrav? Och om dom inte är intresserade av att göra det, är det då inte hög tid att vi ersätter dom med en republik där vi kan rösta fram människor som har en modern utbildning och egna visioner om ett framtida demokratiskt Sverige och faktiskt passar in i dagens kravfyllda värld?
Matens och pratets nätverk
Häromdagen framförde Royal Institute of British Architects skarp kritik mot den brittiske kronprinsen Charles, som under flera år bedrivit en kampanj mot modern arkitektur. Ordföranden Ruth Reed anklagar prinsen för att (med framgång) ha utövat otillbörliga påtryckningar för att ändra designen på byggprojektet ”Chelsea barracks”. Därmed har han, anser Reed, använt sin maktställning för att genom lobbying omintetgöra den demokratiska beslutsprocessen kring offentliga byggnadsprojekt.
Även för svenskt vidkommande utgör den lobbymakt som kungahuset besitter ett principiellt hot mot demokratin. Detta gäller naturligtvis helt oavsett egenskaper, engagemang och intresse hos de personer som för tillfället besitter positionerna. Problematiken har fått förnyad aktualitet genom de senare veckornas diskussion om kungaparets sätt att förhålla sig till tidigare generationers pro-nazism. Silvia Bernadotte gjorde här häpnadsväckande uttalanden som trivialiserade faderns medlemskap i nazistpartiet. Och om vilka framtida religiösa eller politiska agendor som kan uppträda i denna familj vet vi naturligtvis ingenting. Den norska prinsessan Märtha Louise, med sitt New Age-intresse och sin tro på änglar, kan tjäna som ett illustrativt exempel på denna oförutsägbarhet.
Tidskriften Fokus publicerade för några veckor sedan artikeln ”Nätverkskungen”, som visar hur framgångsrik det svenska hovets ”mat och prat”-strategi har varit för att bygga upp en alternativ maktbas åt en institution som saknar formell makt och (enligt all logik) i grund och botten också existensberättigande. Genom bjudluncher, -supéer och -middagar för näringslivstoppar, politiker och samhällstjänstemän utövas ett inflytande bortom allmänhetens insyn och hovets påbud om att undvika politiska utspel. Med tanke på hur svårt kungafamiljens medlemmar haft att följa dessa påbud i offentlig kommunikation, finns det all anledning att närmare belysa och skärskåda dessa praktiker.
Såväl politikers ovilja att agera för att verka för statsskickets demokratisering som näringslivets kungavänlighet måste givetvis förstås i ljuset av ett sådant ömsesidigt berikande ryggkliande. Under förevändning av slentrianmässiga ”sanningar” som att kungahuset skapar goodwill för Sverige eller utgör en nationellt samlande kraft, väljer många att blunda för den anomali som ett kungahus utgör i en demokrati värdig namnet.
Föga förvånande framstår i Fokus artikel stödet från toppdirektörerna – upprätthållet exempelvis genom tilldelningar av kungliga medaljer eller umgänge i samband med statsbesök och älgjakter – som särskilt grundmurat; ”Tillsammans blir kungen och näringslivet ihop en formidabel tyst maktfaktor, vid sidan av det parlamentariska systemet.” Att existensen av ett sådant inflytelserikt skuggsystem rimmar illa med anspråk på att vara en modern och demokratisk stat säger sig självt.
http://www.fokus.se/2010/04/natverkskungen/
22 maj 2010
Skriv kommentar
Bra med diskussion kring kungahuset, kungafamiljen och apanaget.
www.kungahuset.org
Opinionsundersökningen lämnar viktigt bidrag till debatten
Nu har den kommit, opinionsundersökningen som genomförts (den 15-20 april 2010) av Novus Opinion på uppdrag av Republikanska Föreningen. Mätningen omfattar 1000 intervjuer bland personer som är 16 år och äldre. På basis av undersökningen har vi sammanställt den sjusidiga rapporten "Statschefen bör väljas demokratiskt. En undersökning av svenska medborgares inställning till Sveriges statsskick" (finns att ladda ned från repf.se). Här har vi själva kunnat formulera vilka frågor som ställts och jag tycker att svaret bekräftar de hypotetiska och principiella resonemang jag tidigare fört på denna blogg kring såväl de frågor som ställs i opinionsmätningar som mediers (miss-)tolkningar av vad sådana mätningar egentligen visar.
Undersökningen visar för det första att stödet för monarkin som statsskick har minskat dramatiskt på bara tio år (år 2000 ville 85% behålla monarkin, medan motsvarande siffra idag är 58%, och under samma period har de som vill avskaffa monarkin ökat från 12% till 28%). För det andra visar den att de som anser att monarki med ärftligt statschefsämbete inte är förenligt med modern demokrati är fler (48%) än de som anser att dessa två är förenliga (36%).
Således har vi här fått en undersökning som bidrar med någonting väldigt väsentligt till den offentliga debatten. Den tydliggör nämligen distinktionen mellan uppfattningar om kungen och kungafamiljen som personer och uppfattningar om monarkin som statsskick. De frågor som ställdes - "Hur tycker du att Sveriges statschef bör utses" (med alternativen "Befattningen bör utses genom arv", "Befattningen bör ärvas" eller "Vet ej"), samt frågan "Anser du att den svenska monarkin, där statschefen ärver sin titel, är förenlig med en modern demokrati?" uppmanar den som svarar att reflektera kring monarkin som princip och system. Detta medan frågor av typen "Känner du förtroende för kungahuset?" snarare fångar upp uppfattningar om kungafamiljens medlemmar - vilket är något annat. För det är naturligtvis fullt möjligt att känna sympati och förtroende för kungahusets representanter samtidigt som man upplever att själva statsskicket och ett ärftligt statschefsämbete i grunden är förlegat och ovärdigt för en modern demokrati.
30 april 2010
Skriv kommentar
Republikansk medvind
Det är mycket som går oss republikaners väg nu. Sydsvenska Dagbladets enkätundersökning bland riksdagsledamöter indikerade att majoriteten är principiella motståndare till monarkin. Höstens SOM-undersökning visade glädjande – men långt ifrån oväntade – siffror, som förhoppningsvis en gång för alla ska göra slut på slentrianmässiga hänvisningar till att ”tre av fyra” vill ha kvar monarkin. För trots den massiva mediala uppbackningen av kungahuset och politikernas feghet i frågan inser allt fler monarkins oförenlighet med tanken på alla människors lika värde.
Siffrorna är nog knappast ”trots” det förestående kronprinsessbröllopet – som flera tidningar formulerade det – utan snarare ”tack vare”. Faktum är att kvällstidningarna, SVT och Ebba von Sydow har gjort ett gott jobb åt oss i Republikanska Föreningen. Antalet medlemmar i föreningen har under det gångna året ökat kraftigt och tendensen intensifieras ju närmare bröllopsdagen vi kommer.
Jag tror inte att det är så enkelt som att svenska folket ogillar gymägare Daniel Westling. Men visst uppstår det en krock mellan å ena sidan Ockelbo, vanlighet och Westlings uppenbara obekvämhet i rampljuset, och å andra sidan den upphöjda positionen i förhållande till medborgarna – ständigt markerat i ett förvirrande ”regelverk” för tilltal och titlar – som utgör själva grunden för ett kungahus. Jag tror att denna paradox föder reflektion kring, och tvivel på, monarkin som institution. Man får helt enkelt inte ihop ekvationen.
Många känner nog också som jag en stigande irritation över att ständigt matas med triviala och mer eller mindre sensationslystna detaljer om kungahuset och det förestående bröllopet. Man tröttnar på att ofrivilligt delta i (och finansiera) denna dokusåpa. Det blir uppenbart att monarkin – som Vilhelm Moberg konstaterade – är förnedrande för alla inblandade.
Förnedring är nog också vad många stockholmsbor kommer att känna då de tvingas bli statister i Love 2010-jippot. Även för oss som bor utanför huvudstaden kommer den redan överväldigande uppståndelsen att växa till proportioner man bara kan bäva inför.
Det är således lätt att förutspå en fortsatt medlemstillströmning för RepF. För slutsatsen är uppenbar: Ju mer strålkastarljuset riktas mot kungahuset, ju mer otidsenlig och absurd framstår institutionen. Och med en allt starkare rörelse för monarkins avskaffande kommer det att bli allt svårare att inte lyfta statsskicket som en politisk fråga som svenska medborgare måste få ta ställning till.
23 april 2010
Skriv kommentar
Hej Helena,
Man kan inte besluta om statsskick genom folkomröstning, på det sätt du beskriver.
Den enda legala vägen till grundlagsändring är följande:
(1) Grundlagsutredning lämnar betänkande med förslag på ett nytt statsskick.
(2) Riksdag fattar ett första beslut i frågan, detta beslut blir vilande.
(3) Riksdagsval hålles.
(4) I den nya riksdagen tas det vilande beslutet upp, och om det än en gång bifalls, implementeras grundlagsändringen.
Den enda roll en folkomröstning kan ha, är att steg (2) ersätts av en folkomröstning, som görs i samband med steg (3). Dock är det enda bindande utslag en sådan folkomröstning kan göra ett förkastande av grundlagsutredningens betänkande. Om folkomröstningen är jakande till grundlagsutredningens förslag, är det ändå vilkorat av det andra beslutet i riksdagen, i steg (4).
Hej Erik,
Tack för din fråga, som är både relevant och intressant. Jag ska ge mitt svar på den, väl medveten om att jag inte kan tala för alla i föreningen:
Republikanska föreningen är en intresseförening som samlar dem som önskar införa ett statsskick utan ett statschefsämbete som går i arv. Genom att argumentera för denna hållning förvaltar vi våra medlemmars intresse. I styrelsen liksom bland medlemmarna ryms olika uppfattningar om hur ett framtida statsskick bör se ut (säkert ännu fler än de som du nämner!). Detta utgör i mina ögon inget problem, utan är snarare en styrka.
För det är ju faktiskt inte Republikanska föreningens styrelse eller medlemmar som ska utforma ett framtida republikanskt statsskick. Den gemensamma visionen är att allt fler människor kommer att ta ställning för förändring. Statsskickets konkreta utformning kan sedan beslutas genom en folkomröstning . Där är vi dock ännu inte, vilket vi i föreningen är väl medvetna om! Men vi gläds åt att opinionen nu förefaller vända, vilket SOM-institutets undersökning påvisar.
Hej Helena,
SOM-instituet registrerade endast 17% som tyckte att republik var en "bra" eller "mycket bra" idé.
Dessa 17% skall sedan delas upp på de olika fraktioner som inbördes kivas om vad slags republik det skulle handla om, t.ex.:
1. direktvald president
2. indirekt vald president
3. totalt avskaffande av statschefsämbetet
4. valkungadöme med vederbörlig pompa och ståt som tillkommer vald enskild man/kvinna sittande under längre mandatperiod
5. etcetera
Det är en sak att vara "anti". Det är en helt annan sak att på legal väg, genom grundlagsutredning och riksdagsbeslut (2 st.), med bibehållen folklig förankring, bygga ett land och förändra det.
Vad menar RepF med "republik"?
I siffrornas magiska värld
Uppgiften att tre fjärdedelar av befolkningen stöder monarkin har upphöjts till en slags ovedersäglig sanning. SVT hänvisar till den i försöken att legitimera sina hyllningsprogram till kungahuset. Men det ligger en del i talesättet att det finns tre fomer av lögn: lögn, förbannad lögn och statistik... Det blir ju inte alltid helt rätt när medierna pumpar ut sina tolkningar av resultaten.
I samband med den kungliga förlovningen för ett drygt år sedan skrev TT en nyhetsartikel (som sedan spreds i morgontidningar och på svt) om att "stödet för monarkin ökat". Men den åberopade undersökningen visade bara att 15% av de tillfrågade sade sig ha blivit mer positivt inställda till kungahuset efter förlovningen. Dessa 15 % kan förmodas i stor utsträckning utgöras av de som redan var monarkivänner... http://www.second-opinion.se/so/view/158
Mätningsresultat kan feltolkas och förvrängas. Men det finns också anledning till källkritik vad gäller opinionsundersökningar som sådana: Vilken fråga ställs? Hur ställs den och under vilka omständigheter? Till vem och hur många? Jag skulle vara mycket intresserad av att se resultatet av en opinionsundersökning som ställde frågan "Är det rätt att ha ärvda offentliga ämbeten?". En mer djuplodande undersökning, där man tydliggör vilka alternativen är (direkt eller indirekt vald president, eller avskaffat statschefsämbete), tror jag skulle bli betydligt mer rättvisande och representativt för vad svenska folket faktiskt tycker.
PS: Du missade väl inte P1-programmet Mediernas granskning av den debatt som uppstått inom och utom radiohuset med anledning av att SR anlitat Daniel Westlings nära vän som reporter. Många medarbetare på såväl SR och SVT tycker förstås att kungafjäskandet är pinsamt och oförenligt med den journalistiska integriteten: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=3490404
Och till sist: I en mycket expansiv fas för Repf kommer den efterlängtade nyheten att föreningens första generalsekreterare nu har tillträtt sitt uppdrag. Välkommen Mona Abou-Jeib Broshammar!
15 mars 2010
Skriv kommentar
För att tydliggöra ännu mer kan man föra ner diskussionen till den kommunala nivån. Ska kommunalrådstiteln gå i arv, ska historielärarens barn med självklarhet ärva tjänsten efter sin far/mor, miljöskyddsombudets barn etc, etc? Ett arvssystem av den arten borde även för den mest inbitne rojalist framstå i all sin orimlighet. Så varför ska ett statligt ämbete kunna gå i arv?
Titelsjuka: "Herr" Daniel Westling
Jag har lagt märke till att det gamla tituleringsordet "Herr" har kommit till heders igen i anslutning till Victoria Bernadottes blivande make. Ibland är de blivande makarna helt enkelt Victoria och Daniel, men när evenemanget ska säljas in med brösttoner, pompa och ståt (som på Stockholm stads sida för "Love Stockholm 2010") tycks detta upplevas som lite för familjärt, lite för futtigt. Titeln "kronprinsessan" matchas således med "herr", på ett sätt som bara ytterligare understryker hur otidsenligt det är med titlar överhuvudtaget. För i vilka andra sammanhang skulle någon komma på tanken att tilltala en kille i 30-årsåldern med "herr"? Nästa steg är förstås att inse att den titel som Victoria Bernadotte ges också är utdaterad och ovärdig ett modernt samhälle.
I Sydsvenskan kommenterades häromdagen frågan "Hur stolt känner Ni dig som svensk idag?” som en TV-reporter snubblade ur sig till kung Carl Gustaf när Sverige tagit två medaljer i herrarnas OS-skiathlon. Det är lätt att instämma i skribenten Henrik Bredbergs slutsats apropå tilltalsproblematiken: det är inte lätt att hålla tungan rätt i mun när de demokratiska principer om alla människors lika värde, alla medborgares likhet inför lagen och genomförd dureform inte gäller längre, i en situation då det istället plötsligt påbjuds (med Mobergs ord) ”kryperi och allsköns fjäsk”. Bryderierna kring titlar och tilltal illusterar bara ännu en gång att monarkin är en anakronism.
http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article632908/Kungen-och-du.html
2 mars 2010
Skriv kommentar
Herr och fru titlar används mycket mer i andra länder än i Sverige.
Även duandet är ovanligt.
Och tyvärr så blir det nog så i vår globala värld att det inte blir svenskar som lär tyskar, fransmän, thailändare eller chilenare att avskaffa titlar och säga du!
Vag och svag argumentation från SVT
Jag kan konstatera att SVTs försök att svara på den kritik av bevakningen av det stundande kronprinsessbröllopet som framförts av RepF och andra inte imponerar så här långt. I Agendas debatt excellerade VDn för Sveriges Radio Mats Svegfors i ett sanslöst skolexempel på fula härskartekniker istället för att bemöta Åsa Linderborgs helt korrekta påpekanden om att SVT okritiskt ägnar sig åt att bygga monarkins varumärke.
http://svtplay.se/v/1899284/debatt_om_kungabevakningen
Tillsammans med den vaga och svaga repliken på Republikanska föreningens öppna brev (se startsidan på repf.se) och nöjeschefen Mathias Engstrands föga övertygande försök att till den mediegranskande sajten second opinion
http://www.second-opinion.se/so/view/1038
försvara valet av Ebba von Sydow som innehållsansvarig för SVTs bröllopsspecialsida på internet, ges ett helhetsintryck av en illa genomtänkt satsning från SVTs sida. Det är uppenbart att det finns anledning för Republikanska Föreningen och andra att hålla ögonen på denna fråga, och fortsätta att påminna om det ansvar som följer med public serviceuppdraget.
25 februari 2010
Skriv kommentar
Alltså, vad är det med er republikaner egentligen? "Vag och svag argumentation"? Jojo, man ser verkligen vad man själv vill se, speciellt nu när SVT totalt har klätt av era grundlösa påståenden. Men det är knappast förvånande, då ni republikaner är osedvanligt dåliga opinionsbildare - fortfarande är en stor majoritet av befolkningen för monarki.
Debattinlägg på second opinion
Det jag skrivit på bloggen här nedan utvecklades till ett inlägg på den mediegranskande sajten Second opinion:
http://http://www.second-opinion.se/so/view/1024
Detta inlägg har följts upp av en ganska innehållslös text om SVT, där såväl SVTs nöjeschef som - ännu mer anmärkningsvärt - kvalificerade medieforskare uppvisar en slående oförmåga att problematisera det som jag tar upp i min artikel, nämligen public serviceföretagets användning av licenspengar samt att man påtagit sig rollen som monarkins påhejare. Istället för man helt oreflekterat fram försvarsargumentet "vi ger ju bara folket det som folket vill ha" (och utan jämförelser i övrigt kan man konstatera att så säger SD också). SVT årgång 2010 duckar således för allt ansvar vad gäller den egna verksamheten, sitt uppdrag och mediernas agendasättande makt, och landar i en fullständigt uppgiven, cynisk populism. Att medieforskare ger stöd åt sådana resonemang är ingenting annat än pinsamt.
http://http://www.second-opinion.se/so/view/1038
11 februari 2010
Skriv kommentar
INTE SOM ANDRA (KÄRLELSDIKT TILL SESSAN Å SMILFINKEN)
fuktig höstmorgon.
stimmiga lågstadieelever.
morgonsnuttiga och
snusförnuftigt begloende
potäten som fröken
sagt heter bengt
och kommer från
skolan för
kärleksdikter.
högsta kursen.
nån av gluttarna frågar:
'så du skriver mammor och pappor då?'
bengt ser förvirrad ut.
vänder sig mot fröken som bara
ler och säger:
'kanske vi ska börja då?'
'jag heter alltså bengt och
har i fyra år jobbat med
kärleksdikter och lite med dikter om
lokomotiv också men det har varit
mer privat,
men nu skulle jag
ordna en dikt till de
stackars stackars stackars
som måste leva
som ett slags levande
museum som måste
le hela tiden och gilla folk som
haltar och inviga industrimässor i
frankfurt istället
för ha normala liv och
jobba på tv-sporten
till exempel och
jag tänkte att den
viktigaste kärkleksdikten
som vi normala känner till
är en som ni barn
är experter på så...
nu läser jag den:
'daniel och vickan är inte som andra.
daniel och vickan älskar varandra.'
ett förtjust sorl utbryter bland
barnen och bengt avslutar
'tack det var allt jag ville veta'
fröken säger att den var väl bra
och alla barnen håller med fast flera
tror inte på prinsessor och spöken
och sånt men att den fick godkänt
ändå.
bengt säger att det är just
så vi vet att sverige är ett
sagoland eftersom det faktiskt finns
prinsessor här då säger jessica att hon var prinsessa
förut men växte ifrån det.
alla har inte samma tur.
Det finns andra alternativ än kung/drottning eller president!
31 december 2009
Helena Tolvhed, lektor i historia vid Malmö högskola och styrelseledamot i Republikanska föreningen, bloggar om fördelarna med republik och om en massmedierad bröllopshysteri.
Mona Broshammar
Erik Nordblad
Webbplatsen är utvecklad av SpaceLoops och drivs av SpaceLoops CMS v.3.0.3
Republikanska Föreningen bör sluta använda rojalistiska ord som "kungafamiljen" och istället säga "familjen Bernadotte". Om Bernadottarna skulle avsäga sig tronen eller dö ut så skulle Sverige knappast etablera en annan kungafamilj på tronen.
Det första steget mot republik är att sluta använda rojalistiska termer.